Läraren som handledare i LP2016

I Finland har den grundläggande utbildningen inlett läsåret med en ny läroplan. I veckan skrev professor Inger Enkvist en ledarkolumn i Svenska Dagbladet som i nuläget delats 2769 gånger på sociala medier. Min kollega vid Åbo Akademi Linda Mannila lyfte i ett blogginlägg fram problematiska uttalanden i ledaren, bl.a. beskyllningen att “yngre radikala pedagoger i Jyväskylä” har velat förändra den finländska utbildningen i grunden. Jag vill kort bemöta det påståendet, men framför allt vill jag diskutera motivationens plats i läroplanstexten. Uppmuntra nämns hela 766 gånger på 473 sidor.

Den som inte känner till förfarandet vid läroplansarbetet i Finland kan ta en titt på de arbetsgrupper som förberett utkastet till läroplanen. Där hittas en imponerande samling pedagoger, forskare och representanter från skolor, lärarförbund och näringslivet. Det vittnar om en stark demokratisk anda för att utveckla skolan. Det är fullständigt felaktigt att för det första anklaga yngre (vad har åldern med detta att göra?) forskare och att dessutom utpeka Jyväskylä universitet som huvudaktör, när lärarutbildningar vid tre universitet är med under processen.

När jag läser läroplanen ser jag ett tydligt socialkonstruktivistiskt drag och en stark betoning på att utgå ifrån elevernas erfarenheter och verkligheter. Elevens motivation att lära antas vara knuten till det som är relevant för hen. Det är dock lärarens uppgift att göra ämnet relevant och i mån av möjlighet använda elevernas vardag som utgångspunkt i undervisningen. Läroplanen har även ett metakognitivt mål. Om t.ex. matematik skrivs följande (s. 129).

Undervisningen i matematik ska vara målinriktad och långsiktig och stödja eleverna att själva ta ansvar för sitt lärande.

Det leder till att elever behöver reflektera över sin lärprocess och lärstrategier för att självständigt ta ansvar för processen. Peter Gärdenfors (2011) konstaterar i Lusten att förstå: om lärande på människans villkor att om inte elever kan påverka det de lär sig, så minskar motivationen att ta ansvar för lärprocessen. Det är en viktig målsättning att elever får utveckla metakognitiva färdigheter, däremot krävs en hel del handledning från lärarens sida för att det ska ske. När det gäller matematik och metakognition skriver Shirley Larkin (2010) i Metacognition in Young Children följande (s. 56).

There is an understanding now that simply giving children a recipe for working various arithmetic problems is not enough; they need also to understand the language of mathematics, the different ways of reasoning common to mathematics and to be able to monitor their own thinking through self questioning.

Det följer det socialkonstruktivistiska perspektivet att i grupp arbeta med de begrepp som innefattas i ett matematiskt resonemang för att lyfta fram olika slags strategier för att lösa matematiska problem. Det ger fina möjligheter att öppna för en dialog inom gruppen och öka elevens förståelse för matematik som vetenskap.

Läroplanen betonar att läraren ska motivera och uppmuntra eleverna. Motivationens betydelse för lärande brukar ses som närmast självklar. En så kallad inre motivation för ett ämne kan bära långt och finnas kvar hos eleven långt senare i livet. En av implikationerna i min doktorsavhandling är dock att gymnasiestuderande drivs av både inre och yttre motivation. Trots att vissa informanter var väldigt intresserade av samhällslära och ekonomisk kunskap, var det inte tillräckligt för att de skulle använda flera lärstrategier i distanskursen. Därför är det inte självklart att inre motivation innebär en god förståelse för ämnet. Det visar hur komplex motivation är i skolsammanhang.

För det första är eleverna tvungna att gå i skolan, därför är det svårt att jämföra studiemotivationen med känslor de har inför fritidsaktiviteter som de gör frivilligt. Forskare som Ryan och Deci (2000) hävdar att det inte går att enbart utgå ifrån inre motivation i en formell lärmiljö som skolan.

För det andra reagerar elever olika i olika situationer. I uppgifter som elever haft större frihet att välja självständigt kanske inte yttre motiverande faktorer är lika viktiga, men för att repetera ämnesinnehållet regelbundet kan yttre motiverande inslag som exempelvis muntliga eller skriftliga förhör vara nödvändiga. Läroplanen konstaterar till exempel följande om lärande (s. 16).

Lärande är en kumulativ process som ofta kräver lång och ihärdig träning.

Ur motivationssynvinkel fungerar läraren som den som ger respons till, bedömer och handleder eleven vidare enligt individuella förutsättningar. Läraren är alltså en yttre motiverande och nödvändig faktor vid lärande. Läraren kan också sporra elevens inre motivation genom att relatera undervisningen till aktuella händelser eller teman som eleven möter i och utanför skolan.

Ur socialkonstruktivistisk synvinkel är lärarens roll central, eftersom det är i sociala sammanhang som eleven lär sig. Läraren skapar förutsättningar för elever att lära sig i den formella lärmiljö som skolan är. Läroplanen öppnar för spännande nya miljöer, även utanför skolans väggar. Det finns en rad metoder för att variera undervisningen, vilket förstås handlar om att stärka flera slags färdigheter och kompetenser hos eleven och uppmuntra hen till att använda alla sinnen och olika strategier för att lära.

Det enda jag faktiskt håller med Enkvist om är att de finländska lärarna är ryggraden i det finländska utbildningsväsendet. De är högt utbildade och kompetenta att tolka läroplanen och anpassa innehållet till den lokala skolans verklighet. Precis som Mannila ser jag en farhåga med att göra nedskärningar i utbildningen samtidigt som styrdokumentet betonar lärarens roll vid lärprocessen. Lärarna förväntas handleda eleverna utgående från deras individuella förutsättningar, medan resurserna i värsta fall inte finns för det.

Charlotta Hilli försvarar sin doktorsavhandling inom ämnet pedagogiken 16 september 2016 i Academill, Vasa. Titeln på avhandlingen är Virtuellt lärande på distans. En intervjustudie med finländska gymnasiestuderande. Avhandlingen har skrivits inom ramen för utvecklingsprojektet Didaktiska Dimensioner i Digitalt lärande vid Åbo Akademi.

 

Advertisements